Avrättningsplatsen

Idag har vi varit vid avrättningsplatsen som ligger bara en liten bit från där vi bor. man får en speciell känsla när man kommer dit. Inte så att man inte känner sej välkommen eller nåt sånt. Man känner mer nedstämdhet och rädsla. Men inte ens egna känslor utan känslor från de som befann sej där då avrättningarna skedde. Själv fick jag tungt med att andas och ont o vänster axelled. Kanske inte så konstigt med tanke på att de stympade människor vid avrättningen och spridde ut deras kroppsdelar lite överallt över området. De dumpade även en del i vattnet.

Väldigt många träd är döda på platsen, men ändå kommer det många nya. Där avrättningsplatsen tar slut är all växtlighet levande. Det är bara inom området som träden är döda.

Det första Kent såg när vi kom dit var en liten tall som börjat växa och såg precis ut som ett kors. Lite märkligt va?











maj-08