Häringes slottsspöken

Det sägs att det spökar på Häringe Slott. Både personal och gäster har upplevt saker som inte riktigt går att förklara.

Vårt mest kända spöke är Agneta Wrede (1674-1730). Syskonparet Axel och Agneta hade en hård uppväxt. Redan 22 år gammal dog deras mor i pesten och då deras far var ute i Europa och krigade blev barnen omhändertagna av sin elaka faster Ebba Leijonhufvud.

I Övre Gotiska rummet sitter en 400 år gammal munk i fåtöljen som sägs ha flyttat med träpanelen som ursprungligen satt i ett kloster i Skottland. Han är snäll och harmlös, men kan bli lite sur om någon kliver över hans fötter.

I Gyllene Matsalen var det förr ett fasligt liv då två spöken satt på varsin stol och knuffade gästerna. Efter råd från mediala personer sitter det nu en spegel mittemot fönstret samt ljusa gardiner och en kristallkrona i fönstret. Spökena sitter kanske kvar, men bråkar inte längre med gästerna.

Marguerite Wenner-Gren sköter fortfarande om sitt älskade Häringe. Hon vattnar blommor, slätar till dukar och ser till att allt är snyggt och lugnt. Om gäster är stökiga eller när det har varit för många gäster under en längre period, då sveper hon som en iskall vind genom slottet. Om hon däremot tycker att vi sköter om slottet på rätt sätt, visar hon sig då och då i sin vackra röda sammetsmorgonrock med guldtrådsbrodyr.

Häringe slottspark är fylld av konst och kuriosa. Där ligger även en hel del hundar begravda. Närmare bestämt 38 stycken. Detta var Marguerite Wenner-Grens bästa vänner som nu, tillsammans med rådjuret Bambi, har fått sin sista vila under en stor silvergran. Själv ligger hon och hennes make Axel begravda under en natursten på gräskullen vid Östra Flygeln.