Körningsgården

Detta hittade jag på nätet om pensionatet.

Det spökar på Kiörningsgården i Nordingrå. Tro det den som vill, men så här lär det det gå till i spökpensionatet:
Lampor som plötsligt släcks eller tänds, dörrar som öppnas eller som inte går att öppna. Steg i stängda rum. Tydliga ljud från någon okänd som sopar golven i låsta salar. Döda äppelträd på gården som plötsligt får nytt liv igen och då med en annan äppelsort. Cigarrdoft i rökfria rum.
Speciellt i rum 3 och 6 brukar det inträffa mystiska saker. Fler än en kan berätta om hur någon till exempel håller emot från insidan när man ska stänga dörren till 3:an. Eller om hur ett fönster som gästen i rum 6 noga reglat på kvällen står vidöppet på morgonen.
Många Nordingråbor har säkert redan hört talas om de märkliga händelser som sägs äga rum vid det legendariska pensionatet, som för övrigt fyller 75 år i år.
- Det är säkert farbror Boman som spökar. Jag har själv aldrig "sett" honom, men jag har märkt av spökeriet på många sätt. Det gör den som har viljan och förmågan, säger föreståndarinnan Birgit Dahlgren.
Anställda hon har på pensionatet, och även gäster, berättar likartade historier.
- För mig har spöket till exempel släkt lampan på toaletten ett par gånger, säger en av pensionatets kokerskor till Tidningen.
Farbror Boman är dock inget otäckt spöke. Inte så att folk blir direkt rädda och att det känns särskilt kusligt.
- Han är däremot sträng, det märks och syns även på en bild jag har av honom. Boman verkar även vara rådvill och sökande, säger Birgit.
Hennes egen teori är att detta beror på en rivning och ombyggnad som gjordes i samband med att den gamla jordbruksfastigheten blev pensionat.
Då revs ett trapphus på ena gaveln, som liknade ett torn, för att ge plats för en utbyggnad. Birgit är övertygad om att det är detta som förvirrar spöket.
- Han saknar förstås sitt torn där han ofta gick omkring. Och eftersom dörrarna finns kvar på annexets vind letar han nog fortfarande efter resten av tornet.
"Spöket" misstänks alltså vara Johan Boman som bodde i huset runt sekelskiftet, berättar Birgit Dahlgren. Han arbetade som lärare och kantor.
- Han gifte in sig i gården, som då var det rikaste jordbruket i hela Nordingrå. Även Lappudden hörde tidigare till Kiörningsgårdens domäner.
Kvar i en av de större samlingssalarna står en stor, antik och mycket ovanlig soffa, kallad "Bomanssoffan".
- Riksantikvarieämbetet har varit hit för att titta på soffan och de hade bara sett ett liknande exemplar tidigare, i Uppland. I den soffan lär farbror Bohman ha suttit mycket.
- Ibland på kvällarna luktar det cigarrök i det hörn där soffan står, trots att vi har ett rökförbud som alla respekterar.
Alla utom spöket.
Själv tog Birgit över pensionatet 1973 och känner nu till varje skrymsle och vrå bland de 32 rummen. Huset började byggas 1810 och stod färdigt 1840.
- Jag kanske själv kommer att spöka här en dag i framtiden, tillsammans med farbror Boman, konstaterar Birgit Dahlgren med ett leende.
Helt klart är dock att det behövs hus med gamla anor och en personlig atmosfär för att spöken ska göra sig hemmastadda, poängterar hon också.
- Jag tror inte att spöken skulle trivas på Högakustenhotellet eller Kramm.



feb-08