Besökte ruinen

Det blev en promenad till kyrkoruinen till slut. När jag kom dit kunde jag känna kärlek och gemenskap. Försökte känna av minnesstenen oxå, men det gick inte för Otto hade inget tålamod när jag blev stilla och tyst. Jag tog fram pendeln och den visade mej vägen ner till skogen precis bakom ruinen. Jag kunde känna att människor kom och gick där hela tiden och alla var de sorgsna. Jag kände gråten i halsen och värre blev det ju längre ner jag gick. Det gjorde ont i mej. Jag kan tänka mej att många kände smärta förr på just den platsen.

Jag gick upp till kyrkoruinen igen och Otto blev helt tokig och ivrig. Han ville hela tiden springa intill ruinen och framför allt där korset står. varje gång jag är där känner jag starkast just vid korset. Kanske kände Otto det oxå? Men korset är inte originalkorset, men just platsen där det står kan man känna av energier mycket starkt. Det var tänkt att jag skulle gå till hembygdesgården oxå eftersom jag ändå passerar den på väg från ruinen, men det var så mycket is överallt inne vid husen så jag hoppade över det. Får ta den en annan gång.